Temat i #21embody den fjärde dagen var Ben, och Be Still var temat i #30daysoffeeling free, passande eller hur?
I juli förra sommaren hände något som jag aldrig räknat med, jag föll så illa att jag bröt benet. Har fallit många gånger innan men aldrig brutit något. Det var en hemsk upplevelse, och vad som kanske var ännu värre var bemötandet jag fick på sjukhuset under den perioden.
Hur som helst med den nya erfarenheten av att ha ett brutet ben gipsat i 10 veckor var en erfarenhet jag gärna hade varit utan. Jag trodde att med min kost och mitt sätt att leva skulle detta gå ganska smärtfritt och läkandet skulle ske snabbt och effektivt. Så fel jag kunde ha. Det har tagit månader att läka detta benbrott, månader av stillhet. Det som var jobbigt var att det inte bara var fysiskt svårt utan att all min kreativitet försvann, jag kände ingen lust eller inspiration att ta i penseln och börja måla, jag kände ingen lust eller närvaro att läsa böcker, trots att tiden inbjöd till allt detta då mitt i sommaren. Jag kom mig faktiskt inte ens för att sitta ute i solen och naturligtvis kunde jag inte heller jobba som vanligt.
Först nu, när benet har läkt, och jag fått distans till det hela så förstår jag att detta var en form av utmattning som drabbade mig. När energibalansen på det privata energikontot inte stämmer överrens. När det under en lång tid varit mera uttagningar än insättningar. Vad jag dock fått med mig av detta är att jag förstår så mycket bättre nu hur vi människor blir utmattade, det är inte alltid för att vi har för bråttomt eller för mycket att göra utan det är för att vi ger mer än vi tar emot. You can´t fill from an empty cup.
Namaste
